I onsdags hämtades Kuben för att göra en kort mellanlandning innan det är dags för den stora utställningen på torsdag. Klockan 1500 är det invigning av alla 30 kuber i Kungsträdgården. Kom dit!

/Susanne

Arbetet under året har i mångt och mycket kretsat kring kuben och allt vad den står för. Eleverna har fått läsa om mänskliga rättigheter, välja ut sitt favoritcitat kopplat till mänskliga rättigheter, sett teater om demokrati, varit på workshops, spelat egen teater och skrivit ifrågasättande brev till olika länders ambassader.

Det har varit otroligt roligt och givande och jag har märkt på eleverna att de förstår vikten av att #göraskillnad. Det har börjat genomsyra det de säger och gör i flera kurser och även utanför klassrummet.

Här kommer ett litet axplock av senaste veckans arbete med att färdigställa kuben.

/Susanne

För ett par veckor sedan var jag och Hasse på Friends Arena på föeläsning och workshop. Jag har skrivit ett kort inlägg om detta tidigare men inte så utförligt. Dagen började med att vi fick lyssna på en fantastisk föreläsning om Raols liv. Med mycket känsla och värme berättades det om denna man som offrade sitt eget liv för att rädda andra. En intressant reflektion bland oss åhörare, gymnasielärare allihop, var att det berättas för lite historier i skolan. Berättelser som berör tystar ofta de mest högljudda klasserna. Dessutom är det intressant att få reda på sammanhanget och "storyn bakom"

Jag antecknade intensivt under föreläsningen och tänkte bjuda er på en, något förkortad, version av Raouls spännande liv. För att få bättre förståelse för Kubprojektet och för att det är ett livsöde som har spelat roll.

Enjoy!

/Susanne

Den goda människan

Raoul Wallenberg menade att man kan träna på civilkurage. Genom att sätta sig in i situationer kan vi få förståelse för hur vi ska hantera dem. Vad är en förebild? Ett koncept, någon som gör något som sätter avtryck?

Bildtext:

Installation vi Donau, Budapest. Pilkorsarna (nazistparti i Ungern) radade upp människor på kajen i Budapest och bad dem ta av sig skorna. De avrättas. – 1944 skedde detta så som så många gånger innan. En grupp svenskar radades upp inför avrättning. Raoul Wallenberg lyckades dock avvärja detta med sina dokument som han bar i sin ständiga följeslagare, portföljen.

Bildtext:

Portföljen står utanför UD sedan 2012. 

Wallenbergsläkten figurerar i bankvärlden och som diplomater. Raoul Oscar Wallenberg, pappa till Raoul som vi ska prata mer om, får tidigt höga krav på sig. Som förstfödd är det han som ska axla manteln. Han är en duktig atlet och smart. Han utbildar sig till sjöofficer. Tidigt gifte han sig med Maj och hon var den som alltid väntade på honom när han var ute och reste. Han målade av alla hamnar han besökte och skickade hem dem till Maj. 1912 avlider Raoul Oscar plötsligt i cancer, då är Maj höggravid med parets första barn. För Raoul Oscar var moral, plikt och arbetsamhet viktigt. Maj flyttar hem till Lidingö och inte långt efter födseln avlider även Raouls morfar så Raoul växer upp med två änkor. I den lilla familjen kallas Raoul tidigt för ”tröstaren”, han är familjens lilla solstråle. Även om pappan inte fanns fysiskt närvarande så har han en viktig roll i lille Raouls liv.

När Raoul växte upp funderade han mycket på att axla pappans roll och göra sin mor stolt. Men han var orolig för att endast bli ”ett dåligt substitut”. Raouls farfar hade höga planer för honom och mamma Maj hade berättat mycket om farfar. De fick tidigt ett starkt band. Farfar jobbade som diplomat i Konstantinopel och 1924 skickades Raoul ner dit med tåg. Då var Raoul 12 år. Under ett fyra timmar långt stopp ”försvann” han från tåget och den konduktör som fått i uppgift att hålla lite koll på den lille pojken fick panik. Men 10 minuter innan tåget skulle avgå från Sarajevo och vidare mot Konstantinopel kom lille Raoul spatserandes. Helt lugnt meddelade han konduktören att han ville se staden då han ju aldrig varit där tidigare. Den här nyfikenheten kom att prägla Raouls liv.

Bildtext:

Raoul med sin farfar.

Raoul Wallenberg var inte den tuffa typen utan kallade sig själv alltid för feg. Han var typen som hellre samlade frimärken än spelade fotboll. Under skolåren började han som en medelmåtta men när han tog studenten som 17-åring gick han ut med toppbetyg. Nu kom Raouls första motstånd mot sin farfar. Farfar ville att Raoul skulle flytta till USA och studera men Raoul ville hellre göra lumpen på hemmaplan och studera på Handels. Han var en god skytt och i lumpen underhöll han sina lumparkompisar genom att imitera officerarna. Eftersom Raoul var färgblind fick han inte bli sjöofficer som sin far, detta var en stor sorg.

Efter lumpen åkte Raoul till USA men inte på sin farfars premisser. Han valde istället att läsa till arkitekt och att lifta runt i USA. En kväll liftade han och hoppade in i fel bil. Raoul blev rånad på allt han ägde och hade och med en pistol riktad mot tinningen. Han visade prov på sin förmåga att argumentera genom att begära rånarna att skjutsa honom tillbaka till huvudvägen, vilket de också gjorde. Efter USA kom han hem och jobbade ett tag. Efter några småjobb så åkte Raoul till Haifa, Israel för att arbeta. Där kommer han i kontakt med den tidiga antisemitismen och rasismen. Detta var runt år 1936.

”En god människa är en god människa och en skitstövel är alltid en skitstövel” - Citat av Raoul Wallenberg från den tiden.

När farfar avled en kort tid efter Raouls hemkomst så innebar det att hans framtidsplanerare försvann och Raoul kände sig ensam. Det var en vilsen period. Han förlorade den person som skulle slussa in honom i bankvärlden. Han hankar sig fram lite entreprenöriellt innan han fick sitt allra första jobb på Strandvägen 7A. Det Östeuropeiska Handelsbolagets chef var ungersk jude så han kunde inte resa runt i Europa så Raoul var perfekt för detta arbete! Han reste runt i Europa med sitt neutrala pass.

I slutet av kriget var de ungerska judarna den största judiska befolkningen i Europa. Den högt uppsatte nazisten Eissmann reste dit och tillsammans med pilkorsarna halverades denna grupp på ca 800 000 judar på endast sju veckor. I samma hus på Strandvägen låg även det amerikanska konsulatet och ambassaden. Genom ett sammanträffande beslöts det att Raoul ska åka till Ungers för att hjälpa de ungerska judarna. Detta möttes av motstånd från rabbinen i Stockholm men Raoul förklarar för honom vad han sett under sina resor. Han förklarar att under en resa så ser han en liten pojke bli skjuten och hans förtvivlade far. Raoul som då satt på tåget mötte pappans blick i samma skede som en SS-soldat skjuter honom i huvudet. Detta är något som Raoul aldrig kan glömma! Han bara måste åka!

Raouls uppdrag i Budapest blir att med alla medel hjälp så många han bara kan från döden. Han förfalskar papper och försöker kringå alla regler som finns. Han skapar ett ”Schutzpass” som redan fanns i Schweiz men de behövde effektiviseras. Han inser dock att han inte kommer hinna skicka hem dem för att rädda dem så han köper upp 32 ”svenskhus” för att hjälpa människor på plats. Det blev en del av den rådande byråkratin på plats i Ungern. Han förfinade även skyddspassen genom att lägga till bilder på människorna, texten var på ungerska och tyska, han behövde människor i Sverige som kunde ställa upp som ”släktingar”. Dessa pass kallar han för ”Livets bok”.

Bildtext: 

Skyddspasset som blev många ungerska judars väg ut från en säker död. Processen med att trycka upp dessa pass gick så fort att de tre kronorna hamnade upp och ner. Tänk på Tre Kronor som du kan se på Riksdagshuset eller hockeylandslagets tröjor.

Hans påhittighet och fräckhet nådde inga gränser! Raouls byråkrati utvecklades från fyra personer till 400 personer. Det handlade om att omdefiniera dessa personer. Det var ungerska judar som anställdes men när de blev anställda så fick de ta av sig judestjärnan så fick de skydd innanför byråkratins ramar. Byråkratin blev ett vapen där Raoul kunde slåss mot tyskarna med tyskarnas egna medel. Lejon mot lejon! Han kunde också använda sin förmåga att imitera för att få respekten med sig. Raoul beskriver sitt uppdrag som att han inte har något val. Den avgörande situationen med den skjutna pojken och pappan fick bägaren att rinna över. Raoul kunde inte vänta längre.

Kriget nådde slutet och tyskarna besegrades. Ryssland tågade in i Ungern och Raoul insåg att han måste förhandla med dem. Den 17 januari 1945 klev Raoul in i ryssarnas bil inför ett möte. Han har då tagit ett tyst farväl av alla människor i svenskhusen, som att han visste vad som komma skulle. På vägen till mötet såg han ett par pojkar som tagit av sig sina judestjärnor. Han sa då: ”lite nytta har jag nog gjort”. När bilen åkte iväg vinkade Raoul. Det är det sista någon såg av Raoul i frihet.

”I ondskan finns inga långa beslutsprocesser” – Citat Raoul Wallenberg.

Idag har Hasse och jag varit på "Kubenutbildning" på Friends Arena. Dagen började med en mycket trevlig och interaktiv föreläsning om Raoul Wallenberg och hans liv och gärningar. Det var både lärorikt och rörande.

Sedan fortsatte dagen med lunch och efter det workshop. Det var ca 20 lärare från olika "kubskolor" på plats och under workshopen fick vi möjlighet att i små grupper diskutera vårt arbete, både det vi gjort och vad vi tänker göra framöver. Otroligt inspirerande att höra vad alla har gjort! Nu är vi fulla med idéer :)

En reflektion vi gjorde är att det vore positivt och bra att få möjlighet att ha kuben även nästa år för nu vet vi lite mer, vi har blivit lite varma i kläderna.

Under dagens sista pass fick vi lyssna på Christoffer från Amnesty. Han pratade om material som kan kopplas till mänskliga rättigheter och skolämnen. Lektionsupplägg och lite annat kul och praktiskt. Det kommer vi garanterat att använda!

Summa summarum var detta en otroligt givande dag för både Hasse och mig. Det är alltid kul att komma iväg och att dessutom få utbyta idéer med andra lärare i samma situation är lyxvara.

#varjemänniskakangöraskillnad #göraskillnad #raoulwallenbergacademy #friends #amnestyinteenational #itgkub

Glöm inte att rocka sockorna imorrn! #annorlundaärbra #varjemänniskakangöraskillnad #allakangöraskillnad #göraskillnad #likavärde #rättentillmänniskovärde

idag hade vi lyxen att få besök av teatergruppen Troja Scenkonst. De har varit hos oss tidigare i två omgångar, i december och i februari, och spelat sin interaktiva pjäs om den svenska demokratins historia.

Idag kom de tillbaka. Dels för att hålla workshop för 14DMS och dels för att hjälpa oss med ett spännande projekt. Det är nämligen så att 14DMS under nästa vecka kommer sätta upp en egen pjäs om "lika värde". Fokus kommer ligga på samarbete, allas delaktighet, att kunna kompromissa samt att nå ett gemensamt mål. Troja Scenkonst gav oss många tips och trix kring hur man kan tänka och göra. Det kommer bli superbra!

Man kan ju gestalta "alla människors lika värde" och "rätten till ett människovärde" på så många olika sätt. Teater är ett.

/Susanne

Nu är nästan alla 30 kuber utplacerade runt om i landet. Låt skapandet börja!

#varjemänniska #göraskillnad #itgkub #kubprojektet #varjemänniskakangöraskillnad